Den euroasiatiska uttern lever i alla typer av vatten (vid kuster, sjöar och vattendrag (stora som små)). Den har en långsmal, strömlinjeformad kroppsform med flera vattenanpassningar, bl a har den väl utvecklad simhud mellan trampdynorna och den kan stänga öron- och näsöppningar när den dyker. Öronen är små och svansen är bred vid basen och därefter avsmalnande. Uttern blir mellan 90 och 120 cm lång inkl svans och väger mellan 4-10 kg (hanarna blir större än honorna). Pälsen är brungrå med ett något ljusare parti som kan sträcka sig från strupen ned över hals och ibland buken. Uttrar har inget värmande fett- eller späcklager. Det är pälsen, vilken är mycket tät, som håller uttern varm och torr i dess blöta omgivning. Därför ägnar den också mycket tid till att hålla pälsen i trim. Även om uttern tillbringar den största delen av tiden vid och i vatten, kan den röra sig bra på land. Den tar ofta genvägar mellan vattendrag och kan ibland ha sina gryt flera hundra meter från stranden.
Uttern äter till största del fisk och andra vattenlevande organismer, såsom kräftor, men ibland tar den även groddjur, fågel och mindre gnagare. Den är oftast aktiv nattetid, men kan om den får vara ostörd även fiska under dagtid.
Uttern får mellan en och fyra ungar, oftast två (medel i Sverige är 1,9 st). Dräktigheten är 63 dygn och ungarna kan födas året runt – i Sverige föds de flesta dock under våren. Ungen följer honan i ett års tid och de utgör då en s k familjegrupp. Uttern blir könsmogen vid två års ålder. Vilda uttrar blir inte så gamla. Det finns studier som visar att de i medeltal bara blir 3-4 år. Det innebär att en utterhona ofta bara får ett par kullar. Det tillsammans med den lilla kullstorleken gör att utterns reproduktion är relativt långsam.
Uttrar har hemområden som de doftmarkerar med spillning och analkörtelsekret gentemot andra uttrar. Markeringarna placeras oftast på saker som sticker ut i omgivningen, såsom på stenar i och vid vattnet, på rötter, där vattendrag flyter samman, under broar, bryggor och båthus. Hemområdena innefattar bra fiskeplatser, viloplatser och gryt. Hanar har oftast större hemområden än honor och är mer territoriella. En hanes hemområde kan överlappa med andra hanars, men de undviker oftast konflikter så långt som möjligt i och med att sådana kan leda till livshotande skador. Honors hemområden är att likställa med födosöksområden, vilka har relativt skarpa gränser gentemot andra honor, speciellt när de har ungar. Däremot överlappar de med hanars hemområden.
Artbiologi
